onsdag 14 april 2010

Det är alltid härligt att träffa alla dessa märkvärdiga människor-socialdemokraterna!


Arbetslösheten fortsätter minska. Sedan februari har den minskat med 30000 personer. Även om regeringen misslyckas med diverse åtgärder som praktikplatserna i offentliga verk, så återhämtar arbetsmarknaden sig. Långsamt men säkert. Odramatiskt och föga välkommet i vissa krismaximerandes världsbild.

Det har inte gått mer än ett och ett halvt år sedan den värsta krisen sedan 30-talets drabbade världsekonomin. Återigen har marknadsekonomin visat sin styrka. Jämför med de få kvarvarande planekonomierna och verkligheten talar sitt tydliga språk. Där Nord-Korea, Zimbabwe, Cuba bara kan erbjuda hungersnöd, diktatur och misär kan jämförbara länder som Sydafrika, Botswana, Mozambique visa framsteg och förbättringar för sina folk.

Gudarna ska veta att marknadsekonomin i händerna på glupska kapitalister är en synnerligen grym verklighet. Marknadsekonomin är ett bytesförhållande där några erbjuder det som andra söker. Om det ska ske till ömsesidig nytta så kräver det likvärdiga och starka parter. Därför kräver en god marknadsekonomi jämlikhet och små klyftor i samhället. Den kräver demokrati och människors rätt att tala fritt, rätten att organisera sig och rätten att uttrycka sin vilja i politiska val.

Och likafullt är människans ställning ständigt utsatt. Den måste ständigt försvaras, överallt, i val, på gator och torg, i butiken, i offentlig verksamhet liksom i privat. Marknadsekonomi är en källa till frihet, men kan också utveckla det absolut motsatta, om den inte förenas med demokrati och mänskliga rättigheter. För verklig frihet kan vi bara uppnå i en förening av jämlika människor.

Jag var delegat på Bohusläns socialdemokratiska partidistrikts kongress (puh!) i helgen. 175 delegater och ett antal gäster och funktionärer var samlade i Östraboskolans lokaler i Uddevalla. Det är alltid härligt att träffa alla dessa märkvärdiga människor som utgör Sveriges största politiska parti, Socialdemokraterna. Här finns en spännvidd i personligheter och åsikter som sträcker sig över vida fält. Livsöden och erfarenheter, ungdom och gamla och framför allt en fullkomligt överväldigande stor politisk kunskap, som erövrats i den grå och anonyma tillvaro som heter ”att vara förtroendevald”.

På årets kongress blandas stort och smått, vi förenas i en stark vilja till förändring, vi vill att vårt samhälle skall utvecklas i en annan riktning. Mot ett mera mänskligt, ett mera förtroendefullt, ett mera jämlikt och solidariskt samhälle.

För några räcker det med att vi vinner valet i september, för andra är självkritiken och omprövningen mera omfattande. Och jag själv räknar mig väl till de senare. De som hävdar att det var något som gick snett med det stora samhällsbygget som vi påbörjade med Palme på 70-talet, det samhällsbygge som gamla veteraner som Wigfors och Sträng höjde ett varningens finger för. Vi byggde en stat som visade sig kunna förnedra och trycka ner sina medborgare där den också erbjöd stöd och lindring för de som behövde. Ofta med det ena som förutsättning för det andra. Den borgerliga regeringen har gjort det tydligt hur denna stat kan nyttjas för att öka klyftor och ojämlikhet. Och i samma grad minska på solidaritet och frihet.

Så när Veronika Palm från partistyrelsen då beskriver verkligheten som en mörk och eländig tillvaro skapad av en borgerlig regering med drygt 3 år vid makten, så missar hon något väsentligt. Nämligen trovärdigheten. Medborgarna vet att utvecklingen har pågått länge, längre än borgarnas tre å vid makten, vi vet att framtiden kräver nytänkande och förändring. För oss räcker inte återställning, vi vill inte gå tillbaka till Gå av 2006 års modell, vi vill ha en ny färdriktning mot det Goda Samhället i 2000-talets tappning. Vi behöver några uppfriskande visioner. Och det innehöll inte partistyrelsens budskap som det framfördes på kongressen.

Därför är det så mycket mera upplyftande när Mona Sahlin två dagar senare presenterar sina fyra målsättningar inför valet. Här öppnas dörren till för ett parti av vakna och aktiva medlemmar. Sahlin ber om självkritiskt granskande och nytänkande, tvärt emot Palms försök att rekrytera oss som partistyrelsens kolportörer. Sahlin ifrågasätter verkligheten, där Palm friserar den att passa sin agitation. Två förhållningssätt förmedlade på mindre än två dagar. I augusti kommer budskapet om ekonomisk misskötsel och rekordhögt arbetslöshetselände att skoningslöst kläs av, medan budskapet om en ny färdriktning kommer att engagera. Jag vet vilken väg jag kommer att välja.

Intressant skrives det här och här i näraliggande ämnen.

1 kommentar:

Fritt ur hjärtat sa...

Trevligt att träffa dig också!